Köchy, M. (1991)
I Dalbytrakten, 12 km söder om Uppsala, undersökte jag artrikedomen för kärlväxter på 25 åkerholmar, som är mellan 10 m2 och 7 ha stora. Utgående från Kellys et al. (1989) tillvägagångssätt, lade jag också ut provrutor (16 m2) på varje holme och räknade arterna inom rutan. Enligt MacArthur & Wilsons jämvikts-teori (1967) borde det finnas ett samband mellan antal arter per 16 m2 yta och åkerholmens storlek, därför att det är sannolikare på större holmar än på mindre att arter som försvinnar från en viss yta ersätts av andra arter som lever i närheten. Två andra hypoteser, habitatdiversitets-hypotesen och slump-urvals hypotesen (random placement hypothesis) förutsäger att antal arter i en sådan provruta skulle vara oberoende av ö-arean.
För antalet arter på hela holmen är bästa modellen den logaritmiska ekvationen S = g + k × lg(Atot), om man bara betraktar två-parameter-modeller. z-värdet (lutningen respektive exponenten) i de två geometriska modellerna S = c × Atot z och lg(S)= lg(c) + z × lg(Atot) skilde sig anmärkningsvärd (0,27 och 0,35). Skillnaden är emellertid matematisk förklarbar. Genomsnittet för både z-värden kan anses överenstämmande med jämviktsteorin, men kan också förväntas enligt andra teorier. En skillnad i lutningen mellan 'fastland' och åkerholmar som jämviktsteorin förutsäger, kunde visas, men kan förklaras av att habitatsdiversitet på fastlandet är mindre beroende av arean än den är på åkerholmar. Åtminstone för de fem minsta åkerholmarna är antalet arter troligtvis inte ett slumpmässigt urval av arter (random placement).
Något samband mellan antal arter per ruta och holmens storlek kunde dock inte påvisas. Detta tyder på att extinktionstakten är oberoende av åkerholmens storlek. Avståndet till fastlandet fanns inte heller har någon korrelation med artrikedomen. Därmed kan två av de grundläggande antagningar för jämviktsteorin inte styrkas.
Desutom är antal habitater och tre mätta habitatvariabler (andel hällyta, mänsklig inverkan och trädtäckningen på ängsdelen) beroende av åkerholmens yta och förekomsten av häll eller stenar. Mindre åkerholmar består av hällblock och har tunnt jordtäcke, och artantalet är därför lågt. Större holmar ligger på blockig mark och har tillräcklig jord för att bära träd eller lundar tillsammans med en skuggtolerant flora, och artrikedomen är därför stor.